Dagens ord

Dagens hat- och älskord #4

DAGENS ÄLSKORD: Tunnelbanefrippa

Tunnelbanefrippa, eller tunnelbanefrisyr, är ett fenomen som drabbar en konstfärdigt pimpad huvudsak då dess ägare nedstiger i den stockholmska underjorden och möter starkt motstånd i form av den tryckvåg som bildas då ett framrusande tunneltåg spränger in på stationen. Den omsorgsfullt ordnade frisyren är sedan ett minne blott och övergår i ett vad som mest liknar en otänd majbrasa - eller om man så vill: en tunnelbanefrippa.

DAGENS HATORD: Stark

I en sörja av sönderanvända ord som ligger ordet stark - likt urvattnade matjesfiléer och utbankade biffar - på språkslaktarens blodiga skärbräde. “Stark” - ännu ett ord i raden som söndrats av överanvändning och plundrats på sin ursprungliga tyngd och betydelse. Och ett ord som länge varit osäkerhetens sönderspelade kampsång.

Ordet stark är ett ord som många människor använder när de ska beskriva sig själva. Och när de beskriver sig själva som “starka” menar de sällan att de är starka på det rent fysiska och muskulära planet. De åsyftar snarare något som ligger på ett mer sociopsykologiskt plan - dvs. de menar att de själva inte tar någon skit, och den skit de ändå tvingas ta rinner av dem som ett skirt augustiregn mot en duvblå regnjacka i galon.

Problemet är att människor som beskriver sig själva som “starka” ofta använder detta lilla vanvårdade uttryck i så vitt skilda sammanhang och repeterar det med en sådan häpnadsväckande frekvens att man snart börjar ana oråd.

Ja, ibland känns det nästan som att man beskriver sig själv som “stark” bara för att skyla det faktum att man i själva verket är ganska svag.

Dagens hat- och älskord #3

DAGENS ÄLSKORD: Defenestrera

Jag försöker i så stor utsträckning som möjligt hålla mig hyfsat långt borta från så kallade svåra ord. Detta av flera anledningar, men två av de främsta är:

1, Språk är ett kommunikationsverktyg. Kommunikation handlar om ett utbyte av information. Och då är det rätt viktigt att alla inblandade förstår vad som sägs.

2, Att använda ett s.k. “mer avancerat ordförråd” (dvs. tillkrånglat, pretentiöst, ålderdomligt, onödigt - you name it), handlar oftast om att man vill glänsa inför andra. Och ett sådant språkbruk tar oftast sin utgångspunkt i en synonymordbok -  det handlar alltså om att man letar på en lite krångligare stand-in för ett ord som känns på tok för “vanligt”.

Jag har själv varit där, och det är inte så kul som det låter.

Med detta sagt tar vi oss raskt vidare mot själva pudelns kärna. Och den består av ordet defenestrera.

Det handlar inte om att ordet i sig är sådär vansinnigt användbart - dess betydelse är att helt sonika kasta ut någon genom ett fönster - utan om de bilder ordet frammanar i skallen på den som hör eller läser det. Själv tänker jag på en smått excentrisk furste i 1500-talets Italien som med ett muntert flin defenestrerar var och en som ifrågasätter de planer hans vansinne kokat ihop åt honom. Men det är ju bara jag.

DAGENS HATORD:Nuppa

Usch. Det här är ett ord som ofta används av män som förbehåller sig rätten att bete sig som primater. Som om det skulle göra något bättre. Ni vet vad jag menar. Det får naglarna att krulla sig av obehag.

Dagens hat- och älskord #2

DAGENS ÄLSKORD:Tjathäst

Jag stötte på det här ordet för bara något ögonblick sedan i en artikel på www.skolmarknad.info - en sajt om skolrelaterad marknadsföring.

Jag sluter mig till att ordets betydelse är en kombination av begreppet käpphäst och vanligt hederligt tjat. Ordet käpphäst används ju ofta för en lärosats eller en åsikt som man understöder ett helt, eller stora delar av ett, resonemang i ett visst sammanhang. En tjathäst - som jag uppfattar det - är alltså en käpphäst som upprepas så till den milda grad att det framstår som tjat. Ett bra och användbart ord som borde klistras in i fler vokabulärer, helt enkelt.

Och apropå tjathästar - i ordets negativa bemärkelse - hamnar vi med lätthet inne på kvällspressens territorier…

DAGENS HATORD: Mirakelkur

Det är lätt att tro att en retorik som har ett slags begreppslig abnormitet som sitt språkliga drivmedel får folk att formligen skita på sig av upphetsning. Åtminstone verkar det som att många skribenter lever i enlighet med denna uppfattning. Speciellt de som låter sina pennor dansa över kvällstidningarnas sensationsprånglande spalter.

Ofta stöter man på begreppet mirakelkur. Ordet brukar ofta syfta på någon form av hudkräm som på ett eller annat sätt bidrar till att ett åldrande ansikte inte ansätts av rynkor och fåror i lika hög grad som det skulle ha gjort om naturen fått göra sin grej helt ostörd.

Oavsett om kuren gör sitt jobb på ett hyfsat tillfredsställande sätt så känns det kanske en aning skevt att blanda in mirakelbegreppet. Begrunda till exempel följande förklaring som hämtats från Wikipedia:

“Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande.

För att en person skall kunna helgonförklaras av katolska kyrkan fordras i allmänhet vittnesmål om mirakel.”

Hur ofta känns det egentligen som att skönhetsprodukter, alternativkurer och andra apoteksartiklar kan beskrivas med ord som gudomlig eller övernaturlig?

Varför inte bara visa att kuren ifråga funkar alldeles enastående, och därefter lämna miraklerna åt kyrkan?

Dagens hat- och älskord #1

DAGENS ÄLSKORD: Flott.

Nej, jag menar inte flott som i flytande fett som blir kvar i form av en liten ansamling på stekpannans botten när man stekt sig några baconskivor, utan flott som i fint, snyggt, lyxigt och kostsamt i största allmänhet.

Våra kära oljestinna grannar i Norge använder detta ord lite titt som tätt, och trots att norrmännen ibland framstår som lite konstiga - med sin brunost och snuset som kostar skjortan - kan vi kanske lära ett och annat av fjordfolket.

(Märk väl att den “göteborgare” som lurar i faggorna - dvs. om någon skulle få för sig att koppla ihop olja och flott, som i fett, och försöka bygga ett skämt på det - lämnar jag gladeligen därhän).

DAGENS HATORD: Kvalitetssäkrad.

Det finns många ord som överanvänts så till den milda grad att deras främsta kännemärke - tråkigt nog - till slut bara är en unken doft av löje.

Framförallt används ordet kvalitetssäkrad då man ger sig i kast med att försöka kränga något. Det vill säga: man använder det i de reklamsammanhang där man behöver påpeka att det inte är något fel på produkten eller tjänsten man försöker sälja trots att man naturligtvis inte har något stöd för detta påstående överhuvudtaget.

Smaka bara på följande brottstycke som jag ryckt ur verkliga verkligheten:

“Kvalitetssäkrad städning…”

Känner ni suset av en förbipasserande floskel som snarare stjälper än hjälper?Jag menar: vem har utfört själva kvalitetssäkringen? Din mamma? Och hur gick kvalitetssäkrandet egentligen till? Och så vidare, ad infinitum…

Att trycka ur sig en text där man använder ordet kvalitetssäkra utan att generas är enligt mig likställt med att valsa in på styrelsemötet med kissfläckar på chinosarna. Ingen kommer att ta en sådan människa på allvar.